Återigen har någon sett det som lämpligt att under dygnets alla vakna timmar göra mig riktigt förbannad. Idag är det "Ernst Kirschs... vad fan bögen heter"s fel. Jävla solskensoptimist. Han är så jävla nöjd med livet, man blir ju äcklad. Såna där människor borde spärras in. Då kan de sitta där. De jävlarna. Och tycka att livet är underbart när solen lyser in genom fängelsegallrets fönster. Då kan de få ha nåt att glädjas åt. Ernst.  Och Tomas DiLeva.

Jävla fjollor.

Man gläds åt livet ibland. Idag till exempel så har jag inte gjort någonting alls. Typ. Jag vaknade, käkade, chillade, tränade. Angående träningen så blev det ett mycket fint MAQ-träningspass ute i trädgården med solen som sällskap och mina egna tankar. Vilket i sig är tillräckligt för att göra en galen.

Träningen i sig var riktigt jävla nice. Var seg hela dan och pallade ingenting. Så ibland måste man ta till sig vissa metoder som peppar en och får en att vilja träna.

Det gick egentligen åt helvete med det idag. Men efter 2 koppar kaffe så hade jag så mycket överskottsenergi så jag visste inte vad jag skulle göra av det. Därav träningspasset.

Ikväll ska jag kolla på när Spanien sopar planen med tyskjävlarna. They're so screwed! Men först måste jag fixa lite fotball-candy. Arbete ska premieras.

Ciao!

Då och då dyker det upp en speciell människa som inspirerar mig och som jag inte kan låta bli att beundra och respektera. På min lista över idoler ser man tydliga drag av idioti och allmän stördhet som jag lätt kan relatera till mig själv och som gör personerna intressanta. Människorna i fråga har gjort saker som av andra kan betraktas som dårskap men som jag själv kan tycka är jävligt coolt och själv skulle kunna tänka mig att göra med emr erfarenhet. Eftersom att personerna (och jag) verkar allmänt krockskadade så händer det som sagt då och då väldigt knäppa saker som oftast har med idrott att göra. Jag vill också påpeka att det nog är därför jag håller på med orientering eftersom där finns det otroligt många sköna och störda människor som inte är rädda för att fullkomligt pulvrisera allt som heter vett.

På min lista över idoler har vi bland annat:

- Göran Kropp, cyklade till Mount Everest, besteg berget utan syrgas eller sällskap för den delen, cyklade hem igen.

- Jonas Colting, gjorde en Svensk Klassiker på ett dygn

- Forrest Gump, sprang över den Amerikanska kontinenten några gånger under 4 år (fiktivt)

- Stu Mittleman, sprang 1 609 344 km (1000 miles) på 11 dygn 20 h 36 min 56 sekunder

osv. osv.

Nykomlingen till The List of Ultimate Coolness, som jag själv kallar den, heter Jan Troeng som i sommar cyklar 600 mil genom Europa på 60 dagar. Från Nordkap i norr till Kap Tripiti i söder. Det kanske inte slår sig upp på toppen av fysiskt krävande aktivitet men det är ändå en jävligt cool grej att göra. Check it out!  

Jag har precis sett de 40 första minutrarna av The Patriot. Jag grät en liten skvätt. Det är så jävla bra. Helt enkelt glittrande briljans av ursinne fångat i film. I love it.

Efter nästan en dags bilresa så är jag äntligen hemma och kan ägna mig åt att sätta mina genomtänkta tankar på print och sola i min egen genialitet. Alltså blogga.

Eftersom att jag under den senaste veckan varit avskärmad från allt som med rätt kan kallas civilisation så har det varit få förunnat att ta del av mina destruktiva och bittra tankar. Därför tänkte jag nu lista och kommentera recent events in the world.

- Valet i Zimbabwe

Väljarna kan bara rösta på ett parti. Risken att rösta på fel parti är alltså väligt liten. Gör man det är man alltså sämre än sämst. Tyvärr är det enda partiet man får rösta på fel parti vilken gör det hela lite paradoxalt. Dags för Amerika att reagera. Nuke the motherfuckers!

- Kristdemokraterna

HAHAHAHAHAHA, ni har snart inga väljare kvar era jävlar. HAHAHAHAHA!

Skit ska skit ha.

- Norge hoppas på växthuseffekten

Dra åt helvete era jävla isbergsdödare. Medan ni hoppas på bättre Asien-transporter så kan vi andra fokusera på eco-driving, miljö, Al Gore och fan och hans moster.

- Växthuseffekten

Det kan bli varmare. Go koldioxid!

Imorgon åker jag till Idre. Då ska jag springa fort med karta i fin terräng för en gångs skull. Kommer tillbaka om ungefär en vecka. Så ingen blogg förrns då.

Byebye

Jag är precis hemkommen ifrån ett hårt och bittert nederlag. Midsommarloppet 2008. Vilket jävla misslyckande.

En 8 km bana där jag gick bra första kilometern innan jag väggade som vanligt. Sprang på 30.56 typ. Förra året sprang jag på 30.38 Det visar ingenting säger vissa och att alla har en dagsform men jag har tamejfan sprungit sämre på allt i år jämfört med förra året. På coopers är jag också 20 sekunder sämre. Har mina glansdagar tagit slut? Det känns som om min forna fart har ett bäst-föredatum som gick ut ungefär vid årsskiftet. Ska jag acceptera det? Att jag helt enkelt aldrig kommer bli så bra som förra året? Att jag helt enkelt är slut och kommer tappa 20 sekunder på mig själv varje år? Kommer jag bli en sån där gubbe som sitter i bastun på tisdagskvällarna och talar om att "jo minnsann 2006-2007 då var jag en riktig hejare på att löpa. Och det vill inte säga lite det!"

Det är många frågor just nu. Är jag övertränad? Undertränad? Har jag fått astma? Har jag för dåligt HB-värde? Jag känner mig helt värdelös. Det finns ingen anledning att fortsätta längre. Jag lägger av.

Om ni undrar var jag är så duschar jag i fosterställning och gråtrunkar över mina pinsamt sorgliga resultat 2008.

sen kom jag på att det är Sverige-Ryssland ikväll så jag bryr mig ju inte!