Lagen om alltings jävlighet har återigen stärkts av besvikelsens vecka. O-jävla-ringen 2008. Eftersom jag bodde i sjukdomens boning i 2 veckor var det väl dömt att ske till slut. Föga förvånad men desto mer besviken och förbannad vaknade jag på lördagens morgon med ont i halsen. Efter ett snabbt nervsammanbrott tänkte jag för mig själv; "If your in hell, keep on walking." Så följande dag och dagen därpå tillbringades med att överdriva varenda känd huskur i mannaminne. Rekommenderat dagligt intag fanns inte i min vokabulär. Fram mot kvällningen första dagen hade bacillerna förkastas till helvetets djupaste avgrund. Dock efter en natts orolig sömn, hälften vädjandes till Vår Fader allsmäktige Gud, hälften gråtandes ångestens tårar medans osammanhängade meningar rabblades mellan mina sammanbitna tänder, vaknade jag ändå med en hals som inte ville vara kompis med mig. Men skam den som ger sig! Jag hade gjort det en gång, jag kunde göra det igen!

Sagt och gjort, dagen efter startade jag den första etappen på O-ringen. Var jag frisk? Icke! Men lite snörvlande ska inte få hindra mig från fin orientering.

Följande vecka kändes hela tiden som en kamp mot säker död. Måndag och tisdag hade halsen bollen. På onsdagen passade halsen vidare till hosta och snor medans näsblod, snor och hosta dominerade fredagen och den sista etappen.

Resultatmässigt fick jag lida som en pinad myra som en liten skitunge försöker bränna med förstoringsglas. Löpmässigt fick jag se mig själv som handikappad efter en mumifierad fot i stenig terräng, självklart i nedförsbacke. Orienteringsmässigt inledde jag med slarv på måndagen, ett okej lopp med en 2 min bom och nåra 20 sek missar på tisdagen, ett näst intill perfekt lopp bortsett från nån krok 20 meter från vissa kontroller på onsdagen, dålig fokus på torsdagen med en bom och slarvig kompass och totalt jävla skitdålig på sista etappen. Det hela falerade mot första kontrollen när jag var säker och grillade de 3 andra som startade omkring mig på jaktstarten. Kommer till ett vattenhåll som ligger 50-100 meter från min kontroll, misstar den för en liten mosse och springer fel. Inser mitt misstag, springer tillbaka till vattenhålet och ska ta kontrollen därifrån men håller kartan fel och drar kontrakurs. Hittar tillslut kontrollen och springer iväg till 2:an. Har nu tappad alla konkurrenter och all draghjälp i terräng som var otroligt jobbig och med värme på det och sjukdom kändes det som en fin jävla dubbelmacka på väg till 3:an som gick igenom ett grönområde där jag kommer ur kurs och får tillbringa nåra minuter med att försöka läsa in mig och vela mig fram till kontrollen trots att det inte var nån större fara skedd. Några utländska blåbärsplockare har nu lyckats springa ifatt och jag släpper eftersom nästa sträcka bjuder på detaljerat grönområde som dessutom visar sig vara stenigt. Jag bommar som en H10:a som lämnar stigen för första gången och svär över min olyckliga situation. Innan var jag irriterad och avslagen. Nu var jag förbannad och hade gett upp. En till bom efter det sviniga grönområdet och sedan var det dags för långsträckan. En ful långsträcka genom hela kartan som inte egentligen var till för något annat än transport. Och en vidrig transport var det också. Tunglöpt och jävligt enkel orientering. Jag gick hela vägen. Några hundra meter från kontrollen börjar jag blöda näsblod. Sedan färdas jag mot en vätskekontroll där jag satte i mig minst 1,5 liter vatten och lite sportdryck för att orka ta mig i mål. Tänker att jag är jävligt tuff som inte har brytit på hela veckan. Inte för att tanken inte slagit mig. Hade det inte varit för att närmsta väg tillbaka till mål var att ta kontrollerna på den sista etappen så hade jag brytit. Men livet vill inte alltid det man själv vill. Eller aldrig för den delen.

Nu har jag brytit ihop. Jag sitter på västkusten på en camping nära Smögen och ägnar all min fokus på att bada och skaffa hudcancer så jag slipper detta evinnerliga lidande. Träningen har jag dessutom gett upp på de här semsesterdagarna. Om jag varit normal så hade mitt liv sett ut såhär. Sittandes på klipporna med en bärbar och bloggandes om livets ljuvligheter medans havsvindarna smeker min kind. Nu tillbringas livet mer åt räknandet av interviller, pulsjämförelser, karttittande och träningsdagboksprogrammerande. Och bloggandes om livets bitterheter. Men inte nu. Nu har jag gett upp för en stund. Snorar litegrann men inte tillräckligt för att hålla mig borta från träning. Men det skiter jag i. Nu ägnas mitt liv åt nya rekord på Quadrapop och smygspanande på snygga tjejer som solar topless på stranden.

I höst ska jag sikta mot Lång-SM som då blir årets enda chans att upprätthålla mina mål. Men hittils ser det dock ut som om 2008 kommer bli the year of fuck som jag tidigare fastsällt.

 

bjorn

28 juli 2008 17:30

Brainlaw for optional (energy used right tex alpha waves)
Props in EUrope


Obama = optional, and be able to govern, one should say have 300 iqpoäng otherwise is not optional.
Individuals should be able to control the environment (cf. chosen best in the past to defend the stem end, but today also the environment, science, art, personalities, creativity and above all the complexity).
Set is most important (based on 300 and a superstructure)

We would introduce the following countries

http://com

 

Oscar

28 juli 2008 21:43

Skönt att man inte var ensam om att ha en tung vecka i Sälen. Du slapp iallfall gå hem från den tyngsta 6te etappen.... ;)

http://www.oscarvangell.se

 

goran

1 augusti 2008 13:00

Livet borde låsas in bakom lås och bom. Den våldtar här och våldtar där, men det är bara att ta nya tag Simon "When hoing get´s tough the tough gets going".

http://www.goranwinblad.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter ett ganska långt beslutstagande som pågått egentligen i några månader väljer jag att avsluta mitt bloggande här på bloggplatsen.se. Det funkar inte längre för mig att ha min blogg som annonsplats. Därför byter jag. Men räds icke. Bloggen k...

Det här jävla bloggforumet är tamejfan helt otroligt. Det är som att de har böjt sig framåt med en stor jävla vägskylt riktat på röven där det står; "Parkering Reklamplats!".   Det är så satans jävla mycket annonser så jag blir galen. Nu har de n...

Inte mycket kvar av denna säsong. Helt ärligt kan jag säga att det är jävligt skönt. För min del har det knappast varit en drömsäsong. Lyckligtvis är det bara 25-manna kvar som jag tänker springa, vilket i och för sig är kul då kavlarna ändå har vari...

Morgonens tänkta styrkepass fick ställas in då jag legat hela natten och hostat upp min egen insida. Det är snudd på att jag är in&utvänd nu. Har hostat lite till och från ända sedan jag var sjuk innan Stockholm Halvmarathon så jo, det börjar bli lit...