Okej, det var egentligen inte så spännande. Jag var ute och sprang och hörde 2 skott. Tänkte inte så mycket på det och blev senare förvånad när jag såg folk mitt ute i skapelsen. Bössor hade de också. Jag frågade vad de jagade och vart jag skulle hålla mig borta ifrån. De jagade rådjur och så länge jag höll mig till stigen så skulle det vara lugnt. Jag vek senare av stigen eftersom jag inte skulle åt det hållet. Då såg jag en jägare till. Vad i helvete gör de ute nu? Jag såg fler jägare igår än vad jag sett sammanlagt tidigare i mitt liv. Han undrade vart jag var påväg. Jag svarade att jag skulle hem via en väg som gick över en åker någon kilometer bort. Han tyckte det var bra att han visste vart han hade mig. Det tyckte jag också.

Jag sprang senare hem. Jag såg inte till rådjuret. Men jag såg däremot en massa jävla rådjursspår. Så hittade de inte rådjuret så var det några sorgliga jävla jägare som var ute. Fast det var det nog ändå i den iskalla jävla skogen.

Ibland kan det ju vara lite småtråkigt att springa samma runda 20 gånger på en månad. Jag talar om Odenvalla t.o.r Det finns inte mycket kvar att se. Då är det tur att det finns lite variation i tillvaron. Idag var ett lysande exempel. Jag. Två skott. 5 jägare. Ett rådjur. Spänningen är olidlig. Hur skall detta sluta? Läs avslutningen i nästa inlägg....

Nike är inte riktigt min grej. Men de kan göra reklam, det är ett som är säkert. Och just 26 sekunder in i filmen så älskar jag najk.

Förlåt. Najki ska det uttalas.

När jag tänker mer på saken så inser jag ju att det gick en sprinttävling för eliten vid målet på Vasaloppet förra året. Haha. Vi är ju bra jävla sorgliga.

Förövrigt ligger ett fint snötäcke över marken här i Köping. Det är 3 minusgrader. Solsken. Snön har inte legat kvar så här länge (läs 2 dagar) sedan 2005. Nu ska jag ut och köra backintervaller i snöpuls. Sen kanske jag går ut och rastar skidorna på gräsmattan. Det är väl lika bra att börja träna inför vårtävlingarna där spårsnö kommer få en helt ny innebörd.

Det kan ju bli så att arrangerarna får en snilleblixt och gör om hela skiten till en skidtävling. Då vill man ju vara förberedd.

Nu är det Värdscupen i Gällivare på tv. I bakgrunden hör man Per Forsbergs röst och man kan ju inte låta bli att tänka hur mycket skidor och orientering förenas. Det är ju nästan äckligt. Egentligen är det ju så att orienteringen försöker snylta på skidornas framgångar. Vi är ju så jävla kåta på att få ut nånting av att mer och mer förvandla sporten till skidåkning. På O-ringen har vi Vasaloppsklass. Har Vasaloppet en O-ringenklass? Nej. Men det vore något det. På startfältet står det 50 stackars satar med skid-o utrustning. Starten går. 9 mil genom skoterled och obanad terräng. Sex timmar efter att sista Vasalöpare har gått i mål kommer vinnaren. Han får hämta ut sitt pris på Vasamuséet eftersom alla funktionärer har gått hem. En vattenflaska eller möjligen en reflexväst. Kvar på målområdet står bara vinnarens skittrötta familj som kastar idiotiska blickar på denna person och Moras egna Youtube-videokanal som vill ha en 30 sekunder lång intervju. 12 person omkom i skogen.

Det vore något det.

Kollade på Boston Tea Party nyss. Förutom den givna känslan av att man kommer från världens centrum när Filip eller Fredrik nämner Köping så har det näst bästa hänt. Stefan Brant, gammal ol-gymnasist i Sandviken nämner orientering. Detta måste då vara ungefär 75% av den tv-tid som orientering har fått genom tiderna. Tyvärr väljer då Stefan att nämna att orienteringssporten har satt ett tak över gränsen på hur starka pannlampor får vara. Och orienteringssverige rasar. Hur många ol-fanatiker som uppdaterar alternativet.nu varannan sekund sitter inte och knyter näven bredvid tangentbordet och tänker; "den där jävla Brant, han har skämt ut hela sporten!"

Det är nämligen fel, det han säger. Det finns ingen gräns. Jesper Lysell sprang för fan med tre lampor som han meckat ihop själv på natt-SM!

Visserligen finner jag det tillräckligt störande för att ta upp det i bloggen. Men jag tycker ändå att det är lite komiskt. Orientering nämns i tv och Filip Hammar drar ett skämt om GPS:er och säger; "turn left at the next tree..."

Som om trädet skulle vara med i GPS:en.

Haha.

Jävla sopa.

Stefan hade en chans att promota sporten. Han sabbade den.

Men orientering nämndes i tv. Fyfan vad stort alltså.

Det är sådär lite småkyligt. Klart. Men kyligt. Det biter till när man andas i morgonsolen. Me like. 5 minuter uppfriskande cykeltur, sedan fångad i ett luftkonditionerat skal på Industrivägen med stora fönster så att eleverna skall plågas av det faktum att man är inomhus. Snön ligger lätt på marken, inte tillräckligt för att bilda ett slätt snötäcke men den ligger ändå där och döljer den glashala ytan under.

Några timmar senare lyser solen fortfarande ner på oss och de sista ljusa minuterna på dygnet räknas snabbt ner. Jag springer med karta i hand ut från ett svettigt omklädningsrum för att infånga dagens njutbara träningsminuter. 78 minuter av vad som förhoppningsvis blir början på en fin vinter av snöpuls. De första minuterna strålar en orange sol vid horisonten och vid en kontroll stannar jag upp och kollar ut över världen. Se övre bilden.

Vackert.

Sen går solen ner. Jag springer tillbaka och pressar mig igenom dryga rörlighetsövningar. Dusch. Mat. Packa. Fyfan vad trött jag är på att packa väskan. Varenda jävla vecka ska svettiga träningskläder ner i den där jävla tygpåsen! Denna ska jag sedan släpa på i sammanlagt 3 egna promenerande kilometrar och 3 timmar resa med buss och tåg. Att dessutom tåget man åker med jämt är fullpackat med all världens olika individer med störande egenskaper gör inte saken bättre. Att sedan komma hem sent och slänga i sig mikrovärmd mat och sätta sig för att få en lugn stund och slippa tänka på någonting är även det uteslutet eftersom veckans uppsamlade timmar av olagligt nedladdade serier måste ses igenom. Efter det så är det sömn. Vakna. Sömn. Vakna. Och sedan samma jävla visa igen fast åt andra hållet. Jag börjar bli så jävla trött på det där förbannade skittåget så någon gång ska jag inte stiga på tåget. Jag ska lägga en stenjävel på rälsfan och hoppas att skiten spårar ur. Självfallet lägger jag mig på rälsen bakom stenjäveln.

Jävla rövtåg.