Det blir inget bittert inlägg. Livet är för bra just nu. Bra väder, avklarat matteprov, träning på uppåtgående och fina dagar i Viken med grill och dyligt.

Däremot har jag finurlat lite på ett distanspass jag ska köra om jag har sådan tur att jag kommer till Idre i år. Det är långt, det är tufft och det är fanimig jävlar helt sjukt insane! Så här går passet:

• Start vid receptionen vid Idre Fjäll.
• Vägen ner mot Himmeråsen
• Upp på Himmeråsen
• Nerför Himmeråsen mot Burusjön.
• Runt Burusjön och över vägen, upp i skogen till Nipstugan = Sjukt fin skog i uppförsbacke
• Från Nipstugan uppför Nipfjället 1191 m.ö.h
• Nerför Nipfjället, löpning på slät och fint kalfjäll till Städjan.
• Uppför Städjan 1131 m.ö.h
• Nedför Städjan
• Fin löpning på myrar och skoterspår tillbaka till Idre Fjäll.

Om jag vill göra något i sommar så är det det här. Eftersom att sommarjobbsutsikterna är obefintliga så är nog chansen ganska stor att det blir så. Annars får jag väl hitta på något sjukt distanspass i Köping. Men det blir nog svårt. Det sjukaste man kan hitta på i Köping är typ... Två varv på Odenvalla tur och retur. Och det är inte så jävla sjukt.

Tillbaka i skolan efter en helgs tävlande. Inget kommer ordas om det här på bloggen då jag inte ens på söndagen lärde mig att avstå från bärsen som stod uppradade på långbord vid starten, utan också tog mig några jävlar mer än dagen innan.

Bara för att skolveckan är nedkortad så har man såklart lagt in mycket att göra på de dagar som återstår. Till exempel; nationella i engelska imorgon och matte D-prov på onsdag.

Engelskan är jag inte ett dugg orolig för. Men matten. Herregud, matten. Jag har suttit och hårdpluggat sen förra torsdagen och lyckats banka in alla regler men misstagen är fortfarande alltför många. Lyckligtvis har jag två kvällar till på mig. Från och med nu.

Bloggen får vänta. Men jag kan ju ge er en liten preview om vad som komma skall. Ett mycket bittert inlägg om skrikande barn på kollektiva transportmedel. En återkommande favorit.

På återseende.

J-Cupspremiären är avklarad för i år. Banan sträckte sig över höga höjder och obarmhärtiga öppna områden under 9,8 kilometer i absurd värme.

Då jag hade tagit några bärs vid starten mådde jag heller inte så bra.

Döm om min förvåning när jag i PM läser detta:

Fan vad gött, tänkte jag. Party! Fast jag måste nog säga att det var lite oväntat att arrangörerna skulle bjuda på bärs. Speciellt på en sådan här varm dag.

Men det var klart jag tog för mig. Gratis är gott. Det blev en bärs. Det blev två bärs. Till slut stod jag där och vinglade efter ett tiotal muggar.

Med återställd vätskebalans och motivationen på topp var det således dags för min start. Och det gick ju som det gick.

Lär av mig barn.

Don't drink and run.

Gårdagen var en mardröm. Fortfarande något ont i huvet och allmänt bitter på omgivningen. Däremot fick jag dissekera kräftor. Och ja, man fick äta upp dem också. Således ligger nu en påse kräftor i frysen, courtesy of biologiläraren.

Träningen kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Sanslöst fin terräng där man på vissa ställen bara njöt i fulla drag samtidigt som orm hade synts till lite här och var. Fötterna var inte heller de helt med på att springa skog men tack vare total mumifiering av vänsterfoten lyckades jag iallafall springa. Däremot både förkortade jag och avbröt träningen vilket inte kan räknas som speciellt hårt.

Idag vände trenden. Upp 9.30 och snörade direkt på mig DS Racer för att dra ig ut på lite morgonjogg. Och sicken morgonjogg det blev då! Solsken och 17-18 grader pure nylon. PURE NYLON! Det går inte att slå. Det blev några backryck bara för sakens skull. På asfalt och motionsspår mår fötterna bra. Men hur kul är det att springa asfalt egentligen?

Vaknade 06.45 imorse och tänkte; "jaså, det är en sån dag i dag" när huvudet värkte som vore det en liten tomte som satt därinne och dansade till mindre ljuv musik av Basshunter.

Istället för att gå upp och ta mig till styrkan bestämde jag mig för att hoppa över den och satsa på skolstarten kl. 9.10 Således ställde jag om klockan till 08.00 Trodde jag.

Vid tidpunkten 9.42 vaknade jag av att Enmark skickade ett sms som löd: "Vars fan är du?"

Det visade sig att jag istället hade ställt om klockan till 00.00

När jag väl kommit fram till skolan så visade det sig att jag precis hann till att göra ett oförberett föredrag. Det sög. Men det kunde man ju nästan lista ut.

Resten av tiden har huvudet dunkat ohämningslöst.

Så det blir en vilodag idag. Ändå skönt på något vis.

... Speciellt vid sisådär 10-11 tiden. Annars brukar det vara träning vid den här tiden, men på grund av mina fötter + gästriketerräng avstår jag. Istället laddar jag inför Gästriklands terräng-DM ikväll. 4000 meter motionsspår. Kan knappast bli bättre.

Salig äro morgonstund på tåget. Tomt och tyst, glad tågpersonal och tåget rullade in på stationen sex minuter för tidigt. Och inte en massa jävla ungjävlar som sitter och skriker. Livin' the dream!

Ett riktigt skitarrangemang. Detta tillbringade jag över 12 timmar i minibuss för att uppleva:

• Kilometerlånga matköer, tydligen räknade man inte med att folk brukar äta nere i Skåne.
• Idiotiskt planerat vad gäller; fållor, växlingsplank, start, omstart, uppvärmningsområde.
• Banor. Skittråkiga sträckor med uppenbara vägval där orienteringen inte avgjorde någonstans.
• Dålig kommunikation mellan Speaker och arrangörer. Per Forsberg och co. fick dra hela arrangemanget. (Tänker mest på starten där stolpskottet som skulle avfyra startpistolen gjorde det 15 sekunder för tidigt. Hoppas han sköt sig själv i foten också.)
• Nedförsbacke på spurten med en livsfarlig kurva. I en spurtstrid kunde man fan dött.
• Tekniken. På storbildsskärmen fick man ibland nöja sig med bilder på spurten som man ändå såg från där man stod. Från vad jag hört så ska live-sändningen inte heller funkat.
  

Detta är vad jag kommer på i skrivande stund. Att Skåne fick arrangera 10MILA är för mig obegripligt. Ska hela orienteringssverige behöva tillbringa mer än en halv dag för att komma till TC så ska det fan vara ett topparrangemang och värt resan. Främst ska det vara krävande orientering. Inte ett sånt här jävla B-arrangemang.

Kartan är inte ens värd att QuickRouta.