Klockan sju startade de imorse. Det första av två Öppna Spår. Det åker fortfarande folk i spåren, på väg mot mål. Alla kutryggade och med desperation i blicken. "Att det kunde vara så jobbigt..."

12 timmar av dygnets 24. Det är mer än vad man får på en hel vecka ibland. Jag är nog knappast ute såhär länge imorgon. Sex timmar får det bli, beroende på föret såklart. Kan nog pendla upp mot sju.

Men 12, snart 13 timmar. Hur i helvete tänker man?! Visserligen är tempot obefintligt och jag-spelade-ju-fotboll-på-gymnasiet-hårt bland gubbarna. Men det kanske skulle vara bäst för dem själva och allmänheten att dra repet och slussa hem med buss efter en viss tid.

Fast visst ska man unna dem motion. Men en gång per år kanske inte räcker?

Jobbar på här i Mora. Det blev två lugna pass idag varav ett var jogg och ett annat var lotsande av lillebror i skidspår. Imorgon axlar jag nämligen coach-rollen då brorsan åker Ungdomsvasan. Så då ska jag stå och spotta, kolla ut i fjärran, peka med hela handen och förklara att 'såhär är det'. Idag var vi ut och testade spåren. Jag lärde han hur man powerstakar på Jönssonskt vis.

Annars är husvagnslivet ungefär lika kul som man kan tänka sig. Inte alls, alltså.

Skolan har slagit igen ridån för en vecka. Vi tackar och bockar, går hem trötta och slitna. För egen del har de senaste två veckorna varit riktigt stressiga och det har avspeglat sig på träning, kropp och sinne. Har haft en hosta och varit lite slemmig och har inte lyckats råda bot på det. Men nu är jag som sagt klar med skolarbetet. Även projektarbetet som jag kanske kan låta er få läsa.

Nu är det dags att börja ta tag i träningen igen. Ska ta det lugnt den här helgen för att verkligen låta vinterslemmet lugna ned sig lite. Sedan raketstartar jag. Räknar med att jag redan på måndag kommer få stadiga sex timmar. För nu befinner jag mig nämligen i Mora, som är Sverigen hufvudstad under den närmaste veckan. Och på måndag åker jag Öppet Spår. Resten av veckan blir ett mängdläger skidor varvat med löpning. Sen ett fint intervallblock veckan efter. Sen en veckas uppehåll på stadig träning innan det bär iväg till Frankrike och PURE terräng. Och du. Det blir PRIMAL!

Idag tryckte jag loss Södergrenska krafter runt Hemusområdet på skateplankorna. Det var skön...t. Jag tog OS-guld i hövve.

Efteråt serverades mat á la Primal. Grillspett med kött, banan inlindad i bacon, paprika, lök. Till det en sallad och avocadoröra på creme fraiche. AAARRRGGHH! Gäller att ladda för ett riktigt Primal-lopp på måndag. Ut och jaga ryggfilé på Oskar Svärd. Fast en vecka tidigare.

Skidor kanske inte är så primal. Men det är min uppfattning att en caveman med rätt teknik och utrustning fortfarande skulle pulvrisera dagens skidåkare. Så. Det blir Primal på måndag.

Bringin' out the caveman, WHOO! 

Efter ännu en riktigt nice helg, som det oftast blir när man får finbesök från Norrköping, står det klart att en del skitsnack har florerat och tagit över söndagen. Som det ska. Problemet ligger kanske mest i ett samhällskunskapsprov imorgon som stått ivägen för skitsnacket och som det börjar bli dags att plugga till. Så även denna natt blir sömnlös.

Härligt.

Efter en natt, mer eller mindre vridande i smärtor i en soffa någonstans, inväntande en hockeymatch i nattens mörka, kalla omsvep (och jag som hatar hockey), fick jag lov att besegra sömnen i en kamp som varade i ett antal minuter innan jag till slut fick gå upp och sätta på kaffebryggaren. En full termos senare begav det sig till Dalarna Sports Academy, för information och öppet hus för oss sistaårsgymnasister.

Vad det verkar så såg det ut som ett snyggt koncept. Avrundning på dagen med en KO-sprint. Riktigt pure. Gjorde ett kasst kval med dåliga vägval och en bra semi, där jag bet tag i rövskägget på Pelle Engstrand och var strax efter i mål. Finalen var en annan historia, då jag fick se mig besegrad efter lite gambling runt ett hus.

Tre semlor, en liter Oboy och 10 koppar kaffe tidigare mådde jag bra i magen också.

Det gör jag inte nu.

Det har blivit några dagars uppvaknanden och insomnanden i bitterhetens tecken då jag har en slemhosta jag inte riktigt kommer ifrån och en bit tandkött som verkar inflammerat med all världens smärta koncentrerat längst jävla bak i munnen. En bit ryggstycke verkar också lysa av någon sorts träningsvillig frånvaro då smärta strålar ur rhomboideus major vid varje minsta vridning av ryggen.

På det ligger dessutom en påtaglig stressfaktor orsakat av frånvarande internetuppkoppling, en pannlampa som ligger oåtkomligt på ett postkontor, ett projektarbete som ska skrivas klart, en hemsida som håller på att fixas och en kartpärm till nämnda hemsida som inte heller riktigt vill fungera.

David Andersson och Lena Eliasson höll en gång en föreläsning där de berättade om att livet var en skål med ett visst antal bollar eller apelsiner eller vad det nu var (aktiviteter i alla fall, om vi lämnar skålsnacket). Det får bara plats ett antal bollar/apelsiner/vad det nu var. För många - och skålen går sönder/svämmar över/eller vad den nu gör.

Skålen ÄR tamejfan sönder/översvämmad/eller vad den nu är. Så igår var jag inte glad. Jag var riktigt jävla förbannad. Mest på mig själv, eftersom att det såklart är mitt fel. Och självklart fick träningen lida. Kanske bäst ändå för hostans skull.

Men imorse när jag vaknade inför morgonstyrkan så slog en våg av ovilja över mig. Samma sort som den jag hade hela oktober, november, december när jag INTE VILLE TRÄNA.

Surt, såklart. Har ändå lyckats hålla en bra träningsnivå i flera veckor utan att ha slagits av samma tankar.

Snabb åtgärd på det här är såklart att försöka göra mig av med bollar/apelsiner/vad det nu var. Men å andra sidan - nu är jag sjukt sugen på att ta mig ut och köra fartlek med en av två nya leksaker jag unnade mig själv idag. En pannlampa, modell n00b. Och ett par glassiga sportglasögon för framtida bruk.

En annan variant på en lösning vore ju om all jävla snö bara försvann och dygnets snittemperatur hamnade över 20 Celsius.

Men det kommer ju inte hända.

Det kanske är sant som Gurran säger. Solen lyser alltid i Hälsingland. Förutom på natten. Men de jobbar på det.

Lös gjorde den i alla fall idag, under 50 km klassisk skidåkning mellan Harsa och Bollnäs på Hälsingeleden. Skidåkning, som ibland var ski-cross då spåret var uppkört mitt i skogen på nämnda led och knappast sönderpistat som de spår man är van vid. Jag tog sällskap med Figge i fina tre timmar och tio minuter genom vykortsliknande vinterlandskap.

Såhär i efterhand mår jag skit. Som sig bör efter välförrättat värv.

Bild från decembers skidläger i Orsa

Har summerat livet på tjugo minuter med min Wingman, Göran. Har även summerat hans liv. Han summerade mitt och jag hans.

Verkar sjukt nice.

Hoppas det blir som man planerar.