Med hopp om bättre tider. Lite skedande med Rehns BK på påsklovet att se fram emot. Och SJC-premiär. I SVENSK terräng! Tacksam för förhoppningsvis mindre detaljer och mer lättlöpt. Och Ultralången som blir ett kraftprov.

Till min hjälp i strävan efter bättre tider har jag lite ny musik att nöta. Framförallt Timo Räisänens nya album! Men även; Shout Out Louds, The Ark (kommande) och Kristian Anttila (kommande).

Och så finns ju alltid Kent. Just nu är det OWC, Berg&Dalvana, Kevlarsjäl, Celsius, Elvis och Spökstad som gäller. Gamla goingar.

Har efter lite snabb huvudräkning kommit fram till att av den senaste veckans träningar på cirka 10 timmar har 6 timmar gått åt till bommar. Typ.

Det är tamejfan helt jävla sjukt hur dålig man kan vara på att orientera! När man ändå håller på med sporten kan man tycka att man borde kunna hitta en orange/vit jävla skärmjävel i en skog när man får en exakt jävla beskrivning av var den ska sitta i terrängen på en papperslapp. Men icke! Det är efter noga undersökande helt fucking omöjligt att springa och INTE bomma. Har vid närmare eftertanke kommit på att jag aldrig spikat ett helt lopp i hela min gudsförgätna "orienteringskarriär".

Så ett stort tack till Frankrikes helt omöjliga jävla terräng och för insikten om hur sanslöst jävla asdålig jag är. I år satsar jag på sprint som ändå på något vis raderar själva orienteringsmomentet ur orientering.

Det känns väl som att alla är väldigt medvetna om att det just nu blir mörkt. Folk världen över släcker lamporna. Som den bakåtsträvare jag är så tänder jag de lampor jag kan komma åt. För att jag kan, för att jag vill och för att det spelar fan ingen jävla roll.

Fenomenet Earth Hour är skapat av en enda anledning. Och det är inte för att vi ska låta planeten få rastas lite. Det är för att avlösa alla människor världen över från eventuella skuldkänslor.

Konceptet är enkelt; det finns 365 dagar om året och vi kan väl för enkelhetens skull anta att folk har viktigare saker att oroa sig över de flesta av dagarna än att det lossnade en liten isbit från Antarktis och att isbjörnen Bruno svettas lite. Så in i våra liv kommer Earth Hour, ett perfekt tillfälle för folk att rentvå sitt samvete under en timmes tid och sedan gå tillbaka till att vidare pilla navelludd ur tillvaron.

Men att tro att Earth Hour på något sätt skulle hjälpa till i avvecklingen av miljöförstörelse är befängt. Det är som att jag skulle skita i att borsta tänderna i ett år och sedan bestämma en dag på året då jag gör just det i en timme.

Sen att jag hellre ser att vi kan odla jordgubbar på trädgården året runt i Sverige istället för att anamma flerlagerprincipen och gå runt som Ringaren i Notre Dame under halva årstiden kanske har satt sin prägel på mina åsikter.  

Vi är nu klara vid Aydat, några mil utanför Clermont-Ferrand och imorgon väntar en resdag på närmare 5-6 timmar i en fullpackad buss på franska vägar för att ta oss till Fontainebleuaouåeiyäö(?).

Det träningar som genomförts hittills har varit svåra och att dessutom gå från no orienteering whatsoever i tre månaders tid till två pass per dag har varit lite jobbigt. Speciellt när jag hade taskigt självförtroende gällande orientering i slutet av förra säsongen och inleder nästa med att bara bomma hela tiden. Kartorna finns som sagt för allmän beskådan i kartpärmen.

Dag två här i närheten av Clermont Ferrand har hittills bjudit på en medeldistansbana som inte direkt gick bra. Glömde dessutom Garmin, så kartan som ligger i kartpärmen är iritad efter någorlunda tvivelaktiga assumtioner och rent gissande. Nejdå. Målet med dagen var att efteråt kunna rita i exakt hur jag sprungit, vilket jag har gjort också. Tyvärr. Bitvis bra OL och bitvis riktigt kasst. På pass två ska jag gå nybörjarkurs i orientering. Så att jag lär mig hur man gör.

Alltjämt sicksackandes mellan fransmän som av outrgrundlig anledning vägrar tala engelska har vi hittat ett internet här i Aydat. Ett plus i kanten på en dag som startade dåligt med no coffee men som sedan fortsatte i extrembra anda då det blev ett orienteringspass i världens kanske svåraste terräng. Karta är påväg upp i kartarkivet.

Jag försvinner ett tag. Jag far till Frankrike. Till gröna skogar och allt annat som just nu inte finns i Sverige. Hyggligt klimat till exempel.

Jurassic Park går i skrivande stund på fyran. Fyfan. Kommer ihåg första gången jag såg den. Ålder; sådär lagomt liten. Har för mig att jag inte fick kolla på filmen hemma för att det var läskigt/rekommenderat från viss ålder/innehöll nakenscener. Välj själva. I alla fall så var jag hemma hos en kompis när jag såg den för första gången. Och jag drömde mardrömmar i flera år efteråt. Det är fortfarande ett litet helvete att se filmen. Inte för att det på något sätt är läskigt. Men de tar upp vidriga minnen av att vara skrämd till döds.

Men allt som allt en riktigt bra film. Det bästa är nog filmmusiken. Skapad av vår tids största kompositör inom genren filmmusik.  

(Vänligen bortse från idioten i länkat filmklipp)