Känns knäppt att vi tar studenten om lite mer än en månad. För såhär mycket har jag inte haft i skolan på länge. Känns som det borde vara tvärt om. Måhända har en viss förslappelse även skett.

Förutom bedriften att genomföra två prov imorgon, siktar jag mot Finspång och 10MILA i helgen. Det blir förstasträckan igen för min del. Lika bra det, då jag kräver revansch från förra året. Vad som inte stämde då var att det var precis i den perioden då det började göra som mest ont i mina fötter. Jag är dessutom klokare nu. Jag tänker inte sätta i mig ett kilo nötter innan start och springa 13 km med magknip. I år blir det 9 km. Perfekt längd. Fötter som hållt alla 26 OL-pass sedan mars utan någon smärta. Och en mage av stål.

Det hela kommer resultera i vad det alltid gör. Pigga junis-ben - i början. Mitt fokus ligger på att hänga med täten så gott det går och jobba på just det jag inte jobbat på de senaste passen. Framförhållning.

Men revansch tar jag. Skamgränsen: topp 100. Mål: Först vid TV-kontrollen (och kanske hänga med täten efteråt...) alltmedans sjungande på Imperiets; Var é Vargen

No excuses...

Det var exakt en månad sedan på dagen sedan jag fyllde i min träningsdagbok. Ett bra mått på hur mycket jag har att göra egentligen. Så jag har varit produktiv och skrivit post-it lappar med alla saker jag måste göra och satt fast på dööra - istället för att faktiskt göra dem.

Lite vemodigt att nästa träning att fylla i är skitloppet of doom! Jag har nog aldrig varit så arg efter en träning som då. Det var bedrövligt!

Förresten så har går träningen minst lika bra dåligt oavsett om man skriver TDB eller inte. Så funderar på att lägga ned. Det tillför ju inte direkt till någonting just nu i alla fall.

Anyway, Sprint-Simon var framme idag och rastade skorna. Inga konstigheter. 2,5 km. Lättlöpt. Långt till formtoppen. Som vanligt.

Karta.

Här.

Ingen träning för mig idag. Dissade morgonens "nypjakt" när jag vaknade och kom på att det skulle vara för jobbigt. Så sov istället.

Till skolan vid 12 för att käka lunch och därefter - två lektioner. Glassade mest på historian och duckade för frågor på samhällskunskapen. Vår lärare har tamejfan målsökande frågeställningar. De kommer som missiler - nej, som torpeder! Tysta, lömska jävlar. Och innan man hinner tänka efter slår hon knut på frågorna. Så sitter man där och tänker; din hala jävla orm! alltmedan man tar sig igenom en lång och plågsam tankeprocess som tillslut landar i fel svar eller i "inte en jävla aning" till svar.

Efter att ha smygit iväg lite tidigare och kommit hem så började jag planera kvällens matlagning istället för att åka med ett gäng som skulle träna på eftermiddagen. Just idag kände jag för att överträffa mig själv matlagningsvis, vilket jag såklart också gjorde. Imorgon tänkte jag göra det igen. Efter att ha seglat hem ett prov i Diskret Matematik och Samhällskunskap.

Så nu är det dags att plugga.

Glassigt.  

En efterlängtad måndag är till ända. Efterlängtad för att The Ark har släppt sitt senaste album; In Full Regalia. Har bara lyssnat igenom det en gång hittills och kan helt utan omsvep säga att Have You Ever Heard a Song kan vara det bästa på länge. Visserligen har jag tjyvlyssnat på den här ett flertal gånger men försökt vara sparsam. Andra låtar värda att nämna är såklart Superstar som redan spelats flitigt. Men även Stay With Me och Singing 'Bout the City.

På onsdag släpper även Kristian Anttila sin nya singel; Världens Snuskigaste Man.

Låter lovande.

Kom idag osökt att tänka på den här låten som under årskurs 9 närapå vibrerade sönder huset. Idag tog den an Norrsätra.

Egentligen är det ju mitt - och bara mitt - fel/ansvar att jag är kass. Så alla ursäkter är ju bara självbevarande. Men det vore skönt att få ha en riktig ursäkt. Funderar på överträning. Det är ju en rätt bra ursäkt om något. För såhär kass ska man inte vara. Jag blev både ifatt-, om-, och ifrånsprungen i fredags på natt-SM. Och så ska det inte behöva vara. Tycker jag i alla fall.

Det kan ju också vara så enkelt att jag är undertränad. Och då har jag inte energin att ens försöka bli bättre.

Laddar som bäst inför Natt-SM, den hårdaste av SM-tävlingar (efter Ultran, såklart), med Iron Maiden, AC/DC och Dragonforce. Like a boss, kan tilläggas. Över 10 km mörker och - efter mina erfarenheter av TGOK-terräng - skit och helvete.

Det blir också natt-debut i år för mig, som inte helt har laddat upp inför detta. Men det är också min uppfattning att inte en jävel som springer Natt-SM satsar på det. Inte någon som formtoppar eller dyligt. Inte till Ultran heller för den delen, om det ens är folk som kommer till start. Konstigt att den hårdaste sortens tävlingar tas som lek.

Hela orienteringssverige är ena jävla kärringar.

I Sandviken pågår för närvarande ett kräksnöande utan dess like.

Jag säger som så många gånger förr:

Växthuseffekten är en MYT!