Efter en veckas lyssnande på Kents nya album känner jag att jag kan komma med en passande recenssion.

GRYMT!

KUNG!

KUUUUUUNG!

Helt ärligt ett riktigt bra album. Inte toppklass som Du & Jag Döden. Ingen låt som står ut riktigt heller som Vals För Satan (Din Vän Pessimisten), även om Gamla Ullevi konkurrerar.

Helt klart ett album värt att lyssna på.

Tar 43 minuter.

Bara att börja.

Det enda som krävs är ett riktigt slitsamt heltidsjobb.

Var i farten imorse med att vara i Västerås kl. 08.30 för att sedan bege mig till Örebro hela dagen och gå runt i stekhet kostym i bastuvädret. Sedan tillbaka till Västerås, för att såklart påvägen passera Köping utan att få åka hem. Bitterheten.

Hem kom jag först kl. 19.00 Direkt på med pure nylon i tron om att jag skulle träna. Icke.

Det blev slappande framför datorn, suktandes en stor, kall, stark jävel.

Imorgon är det bara på't igen.

Längtar till helgens ölande.

Imorgon inleder jag mitt jobb i Västerås där jag ska gå runt och sälja Tele2. Låter enkelt, säger ni. Innehåller så mycket mer, säger jag.

För det första; det är dress-code. Så jag ska strosa omkring välrakad och i kostym. Säga vad man vill om det.

För det andra; det är jävligt långa dagar. Så jag har lite blandade känslor än så länge.

Men jag väljer att se positivt på det.

Nothing suits me like a suit!

Efter Midsommarloppet har självfallet paparazzin varit efter mig, suktandes efter min person.

Tvåan på Midsommarloppet var såklart utan några konstigheter sjukt imponerad och skrev en artikel i M24.

Här är den.

Sent uppvaknande vid 13.00 Inga planer eller förpliktelser. Lite kontrollutsättning ikväll. Annars har det enda tvånget idag varit att dricka kaffe.

Söndagar är bra jävla fina ibland.

Några veckor på sommaren har gått och jag förstår inte vad som händer. Allting flimmrar förbi, som i ultrarapid. Jag märker det knappt. Avslaget känns det. Som ögonblicket innan man förstår att man är vaken på morgonen.

Likt förbannat kommer jag inte ur det. Det är svårt att stå på verandan och filosofera när det inte finns något att filosofera om.

Men.

Ska jag vara helt ärlig så är det rätt skönt också.

Nyss hemkommen från Midsommarloppet som årligen går utanför Köping såhär års. Jag har lyckats springa hem alla top 4-placeringar utom just förstaplatsen men denna gång lyckades jag. Dock var det nästan två minuter upp till gamla banrekordet men jag har några år på mig att ta det också.

I övrigt så ser jag just nu fram emot en fin midsommar med god mat hemma först och sedan trevligt umgänge i Köschwa. Sedan blir det en lugn och återhämtande helg innan jobb på måndag.

Träningsmässigt tänkte jag lägga löpningen på hyllan litegrand. Har sedan torsdagen innan Jukola vrickat fötterna konstant och det är lika illa som förra året. Men då funkade alternativträning så långt att jag slapp springa och tejpa hela denna säsong i alla fall. Jag ser det som ett utmärkt tillfälle att rasta både rullskidor och cykel. Fint det.

Men först! Legendary midsommarfest!