Eftersom att det är just första april och tanken är att alla ska luras, så har denna dag varit extra vidrig. För idag förväntar sig alla bli lurade. Och då är det inget kul. Att dessutom alla - verkligen alla - har lagt upp helt sjuka påståendet på hemsidor/bloggar/sociala medier bidrar i allra största grad till vidrigheten.

Jag förstår bara inte humorn. Om jag skulle skriva att jag ska börja odla en bakterie i röven som sägs kunna bota cancer skulle ni direkt koppla det absurda i det hela till datumet och sen... ja, det är alltså det roliga i det hela.

Tamejfan under min värdighet att ens vakna idag.

Det känns väl som att alla är väldigt medvetna om att det just nu blir mörkt. Folk världen över släcker lamporna. Som den bakåtsträvare jag är så tänder jag de lampor jag kan komma åt. För att jag kan, för att jag vill och för att det spelar fan ingen jävla roll.

Fenomenet Earth Hour är skapat av en enda anledning. Och det är inte för att vi ska låta planeten få rastas lite. Det är för att avlösa alla människor världen över från eventuella skuldkänslor.

Konceptet är enkelt; det finns 365 dagar om året och vi kan väl för enkelhetens skull anta att folk har viktigare saker att oroa sig över de flesta av dagarna än att det lossnade en liten isbit från Antarktis och att isbjörnen Bruno svettas lite. Så in i våra liv kommer Earth Hour, ett perfekt tillfälle för folk att rentvå sitt samvete under en timmes tid och sedan gå tillbaka till att vidare pilla navelludd ur tillvaron.

Men att tro att Earth Hour på något sätt skulle hjälpa till i avvecklingen av miljöförstörelse är befängt. Det är som att jag skulle skita i att borsta tänderna i ett år och sedan bestämma en dag på året då jag gör just det i en timme.

Sen att jag hellre ser att vi kan odla jordgubbar på trädgården året runt i Sverige istället för att anamma flerlagerprincipen och gå runt som Ringaren i Notre Dame under halva årstiden kanske har satt sin prägel på mina åsikter.  

Jurassic Park går i skrivande stund på fyran. Fyfan. Kommer ihåg första gången jag såg den. Ålder; sådär lagomt liten. Har för mig att jag inte fick kolla på filmen hemma för att det var läskigt/rekommenderat från viss ålder/innehöll nakenscener. Välj själva. I alla fall så var jag hemma hos en kompis när jag såg den för första gången. Och jag drömde mardrömmar i flera år efteråt. Det är fortfarande ett litet helvete att se filmen. Inte för att det på något sätt är läskigt. Men de tar upp vidriga minnen av att vara skrämd till döds.

Men allt som allt en riktigt bra film. Det bästa är nog filmmusiken. Skapad av vår tids största kompositör inom genren filmmusik.  

(Vänligen bortse från idioten i länkat filmklipp)

Har under den senaste veckan levt jävligt primal, då min sladd till dator bestämt sig för att sluta fungera. Har i alla fall efter idoget snyltande på andra sladdar och datorer lyckats ta mig upp till en någotsånär hyffsad levnadsstandard. Dock lyser fortfarande min egen dators batteri med sin frånvaro. Därför tog det hårt när jag till min yttersta besvikelse öppnade brevlådan för att inse att min beställda sladd inte låg och väntade på mig idag. En strid ström svordomar flödade mot Teknikproffset, jag själv som beställde fel sladd från början och fick skicka tillbaka för byte och mot livet i sig självt. Återigen har Lagen om alltings jävlighet visat sig vara konstant och allmängällande. 

*Släpar hem sig pulvriserad datormojäng till grottan, där tiden spenderas alltjämt gråtrunkandes i fosterställning

Klockan sju startade de imorse. Det första av två Öppna Spår. Det åker fortfarande folk i spåren, på väg mot mål. Alla kutryggade och med desperation i blicken. "Att det kunde vara så jobbigt..."

12 timmar av dygnets 24. Det är mer än vad man får på en hel vecka ibland. Jag är nog knappast ute såhär länge imorgon. Sex timmar får det bli, beroende på föret såklart. Kan nog pendla upp mot sju.

Men 12, snart 13 timmar. Hur i helvete tänker man?! Visserligen är tempot obefintligt och jag-spelade-ju-fotboll-på-gymnasiet-hårt bland gubbarna. Men det kanske skulle vara bäst för dem själva och allmänheten att dra repet och slussa hem med buss efter en viss tid.

Fast visst ska man unna dem motion. Men en gång per år kanske inte räcker?

Det har blivit några dagars uppvaknanden och insomnanden i bitterhetens tecken då jag har en slemhosta jag inte riktigt kommer ifrån och en bit tandkött som verkar inflammerat med all världens smärta koncentrerat längst jävla bak i munnen. En bit ryggstycke verkar också lysa av någon sorts träningsvillig frånvaro då smärta strålar ur rhomboideus major vid varje minsta vridning av ryggen.

På det ligger dessutom en påtaglig stressfaktor orsakat av frånvarande internetuppkoppling, en pannlampa som ligger oåtkomligt på ett postkontor, ett projektarbete som ska skrivas klart, en hemsida som håller på att fixas och en kartpärm till nämnda hemsida som inte heller riktigt vill fungera.

David Andersson och Lena Eliasson höll en gång en föreläsning där de berättade om att livet var en skål med ett visst antal bollar eller apelsiner eller vad det nu var (aktiviteter i alla fall, om vi lämnar skålsnacket). Det får bara plats ett antal bollar/apelsiner/vad det nu var. För många - och skålen går sönder/svämmar över/eller vad den nu gör.

Skålen ÄR tamejfan sönder/översvämmad/eller vad den nu är. Så igår var jag inte glad. Jag var riktigt jävla förbannad. Mest på mig själv, eftersom att det såklart är mitt fel. Och självklart fick träningen lida. Kanske bäst ändå för hostans skull.

Men imorse när jag vaknade inför morgonstyrkan så slog en våg av ovilja över mig. Samma sort som den jag hade hela oktober, november, december när jag INTE VILLE TRÄNA.

Surt, såklart. Har ändå lyckats hålla en bra träningsnivå i flera veckor utan att ha slagits av samma tankar.

Snabb åtgärd på det här är såklart att försöka göra mig av med bollar/apelsiner/vad det nu var. Men å andra sidan - nu är jag sjukt sugen på att ta mig ut och köra fartlek med en av två nya leksaker jag unnade mig själv idag. En pannlampa, modell n00b. Och ett par glassiga sportglasögon för framtida bruk.

En annan variant på en lösning vore ju om all jävla snö bara försvann och dygnets snittemperatur hamnade över 20 Celsius.

Men det kommer ju inte hända.

Saknar sömnen och är hungrig. Lätta problem med lösningar inom räckhåll men där kognitiv dissonans fuckar upp hela skiten.

Jag vet inte jag, kognitiv dissonans verkar vara senaste veckornas regent. Har nog alltid haft det lite i bakgrunden men nu börjar det bli sjukt och skadligt. Har lite att jobba på där.

Fast å andra sidan...

Varför då?

Nej, här sitter jag och skriver flummig text utan innehåll.

Skott i nacken på det?

Här hittar man all motivation i tuffa tider. Lite jobbigt att ge iväg yrkeshemligheter bara sådär. Men inte fan kommer jag ha någon nytta utav det. Enjoy!

Låtlistan:

T.N.T - AC/DC

Run to the Hills - Iron Maiden

Over the Hills and Far Away - Nightwish

The World's Greatest - R Kelly

Can't Stop - Red Hot Chili Peppers

Human - Carpark North

Through the Fire and Flames - Dragonforce

Var é Vargen - Imperiet

800 grader - Ebba Grön

I Want to Break Free - Queen

Just Idag är jag stark - Kenta

Stronger - Kanye West

I've Got Soul But I'm Not a Soldier - The Killers

Long Distance Runner - Promoe

Hey Boy - Teddybear STHLM

Lose Yourself - Eminem

Born to Run - Bruce Springsteen

Eye of the Tiger - Survivor

Fox On the Run - Sweets

Seize the Day - Hoffmaestro

 Iron Man - Black Sabbath

Filmlistan:

Rocky (I, III, IV)

Without Limits

Prefontaine

Chariots of Fire

The Legend of Bagger Vance

 8 Mile

Forrest Gump

Året det var så bratt (Norsk dokumentär)

Youtube-klipp: