Harder, Faster, Stronger

Senaste inläggen

Av Simon Hedlund - 27 september 2010 23:12

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

All work and no play makes Simon a dull boy.

Av Simon Hedlund - 26 september 2010 21:07

Igår sprang jag Lidingöloppet. För andra gången i mitt liv. Redan nu kunde jag visa lite rutin. Jag gick nämligen inte ut i det "junisorienterartempo" som jag vanligtvis brukar göra. Jag klockade första milen på 44.29 Planen var 45. Anledningen till att det gick lite fortare kan vara många. Publikstödet längs med banan till exempel.


Jag valde att dela upp loppet i 5 km-passeringar. Varje femma skulle gå på 22.30 minuter. Företrädelsevis lite fortare. Här är mina tider (efter min egen klocka):


0-5: 22.37

5-10: 21.51

10-15: 21.06

15-20: 21.28

20-25: 22.01

25-30: 22.06


Med tanke på att de sista femmorna är ganska kuperade och att jag då har två mil i benen så är jag jävligt nöjd med de tiderna. Och att jag lyckats hålla jämnt tempo hela vägen. Det var inte förrän när det var fyra kilometer kvar som jag började känna mig redigt trött.


Till slut landade det i alla fall på 2.11.09 och en plats 230. Det är personligt rekord med tre minuter och 22 sekunder.


Efteråt känns det rätt okej ändå. Jag har kunnat gå obehindrat idag (nästan) och har inte lidigt avsevärt mycket.

Av Simon Hedlund - 24 september 2010 17:09

Imorgon: Lidingöloppet. 3 vackra mil på en ö i Stockholm. Platsen är en bekant sådan för mig, då jag två gånger sprungit lilla Lidingöloppet á 6 km, en gång riktiga Lidingöloppet och fyra gånger VO2-maxtest på Bosön. Alla av vilka kroppen fått så mycket stryk den klarat av och mer därtill. Maximal puls har nåtts, maximal syreupptagningsförmåga och maximal utmattning.


Förra året bekantade jag mig med den mytomspunna "väggen". Alldeles vid Golfbanebacken, knappa tre kilometer från mål. Tunnelseende, kramp och en alldeles fantastisk känsla av att vilja lägga sig på marken och störttjuta. Vad som tog mig i mål minns jag inte. Mycket av sista milen kommer jag faktiskt springa för första gången. Förutsatt att jag kommer vara piggare i år än förra året.


Planen lyder i alla fall såhär; GÅ UT LUGNT!!!


Jag vet inte hur många gånger jag sagt det innan och ignorerat det. Alla gånger om jag får gissa. Men imorgon tänker jag inte vara EN SEKUND under 45 på första milen. Sedan stabil löpning hela vägen. Bara jag. Bara mina skor och jag.


Målet blir att slå min förra tid på 2.14.31 men också att komma under 2.10.00 Vill man följa mig imorgon är jag osäker på hur bra det går. Har nämligen övertagit annan löpares nummerlapp. Går det inte att söka på Simon Hedlund, så prova Henrik Sundqvist. Startgrupp 1C.


"It's at the borders of pain and suffering that the men are separated from the boys."

Emil Zatopek

Av Simon Hedlund - 23 september 2010 22:37

Tog idag beslutet att vara med på Uppsala Löparklubbs torsdagsträning, trots en ganska blöt gårdagskväll på Orvars. Det var Uppsala LK som arrangerade Kung Björn-loppet i helgen.


Dagens träning var dock inte mycket att orda om. Men det var dock trevligt och på en lagom nivå för dagen. 12 km efter ån i Uppsala bort och upp på åsen på vägen hem. Det landade på 63 minuter lugn och fin löpning. Det infann sig dock en ganska påtaglig fartökning mot slutet. Om det var mitt fel eller inte lämnar jag osagt.


Jag blev även inbjuden att springa fler träningar. Lördagar var avsatta för Kenyanska slottsrundan. Söndagar för långa hårda pass och tisdagar; kvalité.


Vi får se om det blir fler träningar med dem. Annars är det många OK Linnéträningar som också tar upp plats i kalendern. Skönt att veta att finns många alternativ i alla fall.

Av Simon Hedlund - 23 september 2010 03:30

Inte för att jag tror att jag har någon som helst genomslagskraft i orienteringssverige överhuvudtaget. Eller att jag har någon som helst makt genom den här bloggen alls. Men jag tänker ändå stödja de flesta av mina orienteringsvänner genom att helt enkelt påstå att sporten är påväg åt helvete. Jag tror också att jag är den enda som inte behöver vara diplomatisk och kan kalla hela Orienteringsförbundet, deras styrelse och alla som har något som helst med beslutsfattandet att göra inom idrotten; för ett par jävla kukskallegnuar. Måhända har kanske några Sverigedemokrater lyckats blanda sig in i de nordiska orienteringsförbunden. För det måste sannerligen vara några av samhällenas största rikspuckon.  


Nyligen togs beslutet att Nordic Orienteering Championship (Nordiska Mästerskapen, för de som inte förstår utrikiska) ska läggas ned med omedelbar verkan. Det innebär; mästerskapet har helt tagits bort, på jävligt kort varsel, trots att man planerat en tävling i Stockholm, maj (typ) 2011. Vilket innebär att de som satsats på det helt måste omprioritera sina mål. Bland annat en av mina goda vänner, Göran Winblad. Jag tänkte därför bara nämna mitt missnöje här, trots att jag inte längre anser mig själv tillhöra varken sporten eller dess elit.


Svenska Orienteringsförbundet (förövrigt kallat; SOFT, vilket passar jävligt bra just nu...) och de övriga nordiska förbunden har gång på gång visat att de är på väg åt helt fel håll. Från en svunnen tid då två mil hårda, svåra orienteringsbanor var en realitet till två kilometer park och stad för att locka två till tre publikdeltagare till. Gertrud som råkar vara ute med hunden i nämnda park och A-lagaren som sitter på bänken vid kontroll nummer 34. Jag kan inte undgå att tänka att det ändå på något sätt är därför jag lämnar orienteringssporten bakom mig. Charmen har försvunnit.


SOFT horar ut sig för två minuter mer TV-tid om året. Mer publiklockande. Mindre banor. Visst, det är kul att fler folk kan följa sporten. Men inte till bekostnad på sportens anda; självvald väg i okänd mark! Jag är själv känd för att göra narr av orientering och det mesta som har med det att göra. Det är min sorts humor. På det sättet är jag tyvärr mentalt miljöskadad. Och det är med största möjliga kärlek som jag hatar orientering.


Men det här beslutet. Det är svagt. Det är jävligt SOFT...


Ge oss sporten tillbaka, era runkböghuven! Annars slutar det med att vi alla springer 1,5 km efter Essingeleden på enirokarta i framtiden. Jävla klåpare.

Av Simon Hedlund - 22 september 2010 12:59

För er som missat det så kan jag berätta att jag mer eller mindre slutat med orientering. Det känns jävligt ovärt att hålla på med någonting där man bara blir förbannad över att det går skit. Dessutom har jag sen juni haft problem med en fot som jag fortsätter vricka, vricka lite till och vricka lite mer i skogsunderlag. Det börjar dock bli bättre och igår testade jag om den höll på en 25-mannaträning, arrangerad av OK Linné. Jag tänkte att det kanske är bäst att få några kartpass innan det är dags för 25-manna. Det kändes ok. Inte bra. Men ingen akut vrickning, mest bara känningar.


Största nederlaget var dock att bli ifrånorienterad hela tiden. Jag har alltid hävdat att masstart och att bita tag i folks rövskägg varit något av min specialitet. Har tappat otroligt mycket av det i sommar.


Anyways, KKOK har skaffat en kartpärm i vilket jag lagt upp några gamla tävlingar och även gårdagens träning. Om jag fortsätter med orientering så kanske det kommer upp några mer kartor. Men det återstår att se.



Länk till kartpärm.

Av Simon Hedlund - 20 september 2010 22:31


The Boomtown Rats är gruppen som står bakom denna låt; I Don't Like Mondays. Låten är baserad på en verklig händelse som utspelade sig när sångaren befann sig i America, land of the free, home of the brave. En sextonårig flicka kände sig lite purken en dag (hon hade väl mens eller var upprörd över genusdebatten) och bestämde sig för att ta farsans hagelbrakare och gå loss på några skolbarn, en vaktmästare, rektor och polis. När man senare frågade varför hon gjorde det svarade hon rätt och slätt; "I don't like mondays"



Skapa flashcards