Kom precis hem efter att ha varit på Kung Björn-loppet, med start och mål beläget vid OK Linnés klubbstuga. Jag anmälde mig för att jag tyckte att det skulle vara en bra genomkörare inför Tjurruset och när jag fick reda på att det var en del av Salomon Trail Tour blev jag än mer peppad, ty jag trodde att banan skulle bjuda på lite riktig terränglöpning. Typ 400 meter startsträcka och sedan följa en snitsel rätt ut i skapelsen. Icke då. Jag möttes istället av besvikelse då banans påstådda terräng bestod utav 300 meter flis, 300 meter gräsmatta, 2 km motionsspår och resten grusväg eller asfalt.

Hur fan tänkte de där? Ett terränglopp ska gå i T-E-R-R-Ä-N-G-E-N kan man ju tycka.

Jag rullade i alla fall in på en tid av 36:57, något jag tror jag kunde gjort bättre om jag hade haft en lite mer kristen kväll igår. Bland Herrar 10K hamnade jag på en 8:e plats, slagen av endast en kvinna, Ulrika Johansson.

Kände under loppet av att det spökade lite i baksida lår på vänster ben. Nu gör det sådär lagom ont. Som det ska göra! Vill minnas att jag hade ont på samma ställe efter två mil på Lidingöloppet förra året. Kanske är det så att kroppen känner av att den ska springa dessa mil igen nästa vecka. Huvaligen.

Vaknade lagom till Top 7 @ 7 på MTV och startade dagen med sju stycken härliga RHCP-låtar. Under tiden skötte jag viktig korrespondens. Papper som skall gå över haven.

Om ett tag drar jag mig till skolan för ett seminarium och redan 11.00 är jag fri att göra med helgen som jag vill. Jag börjar klockan 13.00 vid ÖG för våffellunch med fina grabbar. Under kvällen blir det en fin kräftskiva med korridoren och morgondagen bjuder på Kung Björn-loppet. Jag har tränat ett pass sedan Stockholm Halvmarathon och jag har känt att det har räckt mer än väl.

På söndag ska jag köra långpass igen. Längtar.

Idag är en historisk dag. Ty denna dag gick den beryktade OLGY-bussen över 30 000 mil! Jag kan stolt säga att jag själv kört denna koloss ett antal mil. Det var dock våran stora förhoppning att bussen skulle gå över denna milstolpe i studenternas ägo anno 2010. Det blir dock inte alltid som man tänkt sig.

Sammanfattningsvis kan man säga att detta fordon är en fröjd för ögat. Som är en fara för allmänheten, de som kör den och miljön. Alltså allt man kan önska hos en gammal Volkswagen minibuss med en älg på motorhuven.

Läs och bevittna denna historiska händelse på OLGY-bloggen. En blogg jag själv varit med och drivit och som även i mitt frånfälle är helt klart läsvärd!

Jag tänkte väl egentligen dra ut och träna direkt på måndag. Planen var att jogga och titta på när andra sprang Cooperstest. Det blev dock annorlunda då jag släpptes från skolan senare än planerat. På tisdagen var jag helt ledig men fortsatte att skjuta upp, skjuta upp och skjuta upp träning, plugg och matlagning.

Idag har jag pluggat klart. Jag har sovit en timme powernap alldeles nyss och ska ta mig till att laga lite mat. Sen ska jag ut. Har ni märkt höstlöven? Det är ju en underbar löparårstid.

September - jag fattar ett lätt beslut.

Något särdeles sällsynt har hänt idag. Jag har gått upp i tid. Ställde klockan på 7 och inte mindre än två snooze senare så var jag uppe. SÄLLSYNT. Den vanliga koman inträffade dock fram tills jag hade kaffekoppen framför mig. När väl första koppen är sänkt och man är inne på den andra och sätter på Rockklassiker så börjar morgonen bli dräglig. Då kan det vara ganska fint att vara uppe på morgonen.

Sen att det tog några timmar att somna igår och att det var allt annat än bra och problemfri sömn är ju en annan femma. Den smällen får man ta sen i skolan.

Gårdagens ändå ganska varma septemberdag vittnade om bra löparförhållanden när man satt och väntade på start med en kaffe i hand i Kungsträdgården.

Jag själv hade tre sjukdagar och 11 km löpning i bagaget från denna vecka och hade väl egentligen inga mål att uppnå annat än att komma i mål efter bästa förmåga. Någonstans hägrade i alla fall 01:30:00 som skamgräns.

I starten hade jag inte motivation till att stå långt fram eller på en bra placering då jag ändå visste att det skulle bli trångt och jag tänkte att man kanske kunde tvinga sig själv att lugna ned sig lite, till skillnad från alla andra lopp genom tiderna då man gått ut för hårt. Likväl gick första tre kilometerna på 10 minuter blankt, vilket i och med trängseln de första 500 meterna, vittnade om att jag gick på Coopertest-tid.

Efter fem kilometer tänkte jag lägga mig på 4 min/km när jag såg en man med mikrofon springa ut till en person snett bakom mig till vänster med frågan; "hur känns det, Anders?"

Och visst är det Anders Szalkai jag har i ryggen. Visserligen farthållare för 01:20:00-gruppen, men ändå. Jag lägger mig i rygg i några hundra meter men i ett parti med lite mer kuperad asfalt (typ två meter stigning) så rycker jag och drar ifrån Szalkai-gruppen i några kilometer. Innan första 10 har jag dock låtit dem passera eftersom jag ändå kände att 01:20:00 inte var en realitet för mig igår.

Första 15 går dock bra, jag känner mig stark hela tiden och känner att jag ligger inne på mer kapacitet och gör därför en liten fartökning. Efter cirka 17 kilometer får jag dock lida lite då jag får håll och inser att kroppen ändå är trött. Jag lägger mig strax över 4 min/km ändå efter att ha jobbat för att bli av med hållet i några hundra meter. När det är cirka två kilometer kvar är jag redigt trött och bryr mig inte riktigt om att folk springer om mig. Inte heller ligger fokus på en stark avslutning. Jag börjar känna att huden under ena fotbladet valt att lösa upp sig och ett makabert stort skavsår har slagit rot. Enda målet är en kamp mot klockan och 01:25:00.

Jag rullar in på 01:23:26, ändå ganska nöjd med tanke på senaste veckors destruktiva leverne. Under 01:20:00 är definitivt en realitet för mig med en bättre uppladdning än just den jag haft.

Jag har även insett av även om jag tycker det finns en viss charm i långlopp så är jag inte en långlöpare sett till fysiken. Och definitivt inte en asfaltslöpare! Jag behöver ett terränglopp på cirka 10-15 kilometer för att det ska passa mig bättre.

Därför laddar jag nu om till Kung Björn-loppet nästa helg som säkerligen kommer gynna mig mer.